Demokrati, feminism och intersektionalitet

FN:s beslut om de mänskliga rättigheterna är ett av de bästa beslut som tagits. Kan insikten om människors lika värde också medföra att människor slutar att över- och underordna sig i sina dagliga relationer och möten? Kan vi sluta sortera? Är det möjligt att utveckla en samhällskultur där vilken status man har i samhället inte har någon betydelse för hur man blir bemött? Där fokus är innehållet, budskapet du vill förmedla och att du är en jämlike. Jag tror inte att det är möjligt fullt ut. Däremot medför ökade insikter om hur vi sorterar, att vi rent intellektuellt kan sträva mot att också känslomässigt minska sorterandet. Idealet att människor är jämlikar finns hos en stor majoritet av befolkningen, men rasistiska tendenser, könsförtryck och homofobi måste ständigt bekämpas och demokratin försvaras.

Vänsterpartiets politik och kultur har 1800-talets klassamhälle som grund. Retorik och känsla byggs upp utifrån att ”vi” ska ta makten från ”dom”, en dikotomisering dvs. tudelning av samhället. Om vi får makten blir allt mycket bättre för vi är bättre än dom, är den känsla som förmedlas. Samma former av dikotomisering finns säkert i alla partikulturer.

Jag vill tillhöra ett parti som genomför de mänskliga rättigheterna i praktiken. Ett parti som inte värderar människor utifrån grupptillhörighet, som varken har arbetaren eller adeln som mänskligt ideal. En förutsättning för att åstadkomma en förändrad samhällskultur är att göra maktanalyser, att ta fram ett nuläge över hur makten fördelas. Vi lever i ett köns-, klass- och rasifierat samhälle. Det är dagens maktstrukturer som måste förändras för att förändra samhället. Det är inte människor som är goda eller onda, utan strukturen som ska förändras.

Långsiktigt skulle alla tjäna på en förändring, men kortsiktigt förlorar nuvarande makthavare position och inflytande. För att åstadkomma förändringar måste också nuvarande ägarförhållanden förändras och gemensamma samhällsintressen få ökat inflytande. Vänsterpartiets strategi från 2002 ”Vänstern, Ägandet & Makten” är en bra grund, men analysen behöver fördjupas. Jag är socialist, men är oklar över vägen till ett mer jämlikt samhälle. Tycker att det inom vänstern är alldeles för mycket av glorifiering av den vänsterpolitik som bedrevs för över hundra år sedan. Vänstern behöver både nya analyser och nya strategier, som bygger på historiska erfarenheter och nutida forskning.