Demokrati, feminism och intersektionalitet

Enligt en artikel i lokaltidningen UNT den 11 juni 2006 ingår var trettionde man i myndig ålder i Uppsala i något ordenssällskap. Ordenssällskap (Ordenssamfund) är en sluten sammanslutning av människor med gemensamma mål. Dessa slutna sällskap skiljer sig från allmänna föreningar på flera sätt. Att de är slutna sällskap innebär att någon form av godkännande krävs för att bli antagen som medlem. De första ordenssällskapen grundades på medeltiden inom den katolska kyrkan, så kallade religiösa ordenssällskap. Under korstågens tid tog riddarväsendet upp idéer från dessa och bildade andliga riddarordnar. Under 16- och 1700 talen bildades många nya ordenssällskap med varierande syften och med tydliga drag hämtade från de medeltida riddarordnarna.

De flesta ordenssällskap har en öppen del där syften och existens ingår och en sluten (hemlig) del med kunskap, ceremonier och liknande som avses vara kända enbart av sällskapets medlemmar. Medlemskapet är i regel indelat i grader, där varje grad är kopplad till en invigningsceremoni där gradens hemligheter avslöjas för den sökande (recepienden). Genom stegvis vandring upp i graderna får medlemmen mer kännedom om sällskapet.

Enligt artikeln i UNT är det i s.k. hemliga ordenssällskapen tabu att föra stridiga ämnen på tal, tystnadsplikt gäller, nya medlemmar underordnas äldre och kritiska frågor är inte önskvärda. Nya medlemmar fostras in i en elitistisk och hierarkisk kultur. I Frimurarordens grundvalar står t ex att ”Ordens kunskap förmedlas till medlemmar grad för grad för att därmed låta dem steg för steg närma sig sanningen”!

Vill män träffas och leka tycker jag inte att det är något problem, men detta handlar om så mycket mer. Osynliga maktstrukturer och organisationer som kräver tystnadsplikt och motverkar intern kritik är ett hot mot utvecklingen och demokratin.